♥

Om 9 timmar lyfter planet till Egypten, känns ganska okej. Mitt bortsprunga pass är nu också tillbaka, känns även detta ganska okej! Något mer som känns okej är att jag läst fel om vårat hotell. Vi har inte fyra pooler, vi har 16 stycken.. ooooh my goooood! Jag kommer bli barn på nytt, jag kommer leka med varenda unge, typ. I'm happy! Jag lovar att fixa bilder hit när jag kommer hem som ni kan få kolla och bli avundsjuka på.

Jag bör sova eftersom jag ska upp klockan tre men jag kan inte.
Jag har fastnat i en Westlife period, hiss eller diss?!
Äsch, jag måste försöka sova.. ses!

Jessica och Sanna, två tjejer som jag träffade under min resa till Tanzania har nu åkt tillbaka till volontärplatsen vi var på för att spendera kommande halvår på denna overkliga plats. Jag är så avundsjuk! All lycka till er.

Tänk om..





.. jag fick träffa er igen...  

Igår var det en mörk dag. En dag som alltid kommer vara ett svart datum men bara för att vi ler betyder det inte att vi glömmer. Jag ler nu men jag glömmer inte. 

Jag drömde inatt, massa. 
Jag såg något jag vill se. Jag såg framtiden. 
Nu vet jag! Kanske inte exakt.
Men vad jag vet är att jag har börjat drömma igen. 
På riktigt. Det var längesen nu.

Jag ser mig själv i Egypten om sisådär 12 dagar. Jag ska njuta av livet, av livet jag lever just då. Här och nu. Jag tänker för mycket säger mina vänner och en vecka borta och jag kommer inte tänka, jag lovar er. Jag ska lämna hjärnan hemma för vila (Folk tycker jag gör det alldeles för mycket men det tycker inte jag, jag dagdrömmer bara ibland..) och när jag kommer hem hit igen till mamma så ska jag DÅ ordna upp allt jag vill ordna upp. Jag planerar nu, stänger av en vecka, tar upp det när jag är tillbaka. Jag kommer inte länge till sitta i detta rum och skriva, hoppas jag. Jag vet vad jag vill, typ. Jag vet dock inte vart.

Om inget stoppar mig befinner jag mig någon annanstans inom en snar framtid. Jag säger inte utomlands, jag säger inte en annan stad. Jag säger bara, inte här. Jag tror det räcker med ord, jag tror ni har fattat vinken. Nu är bara frågan när detta kommer ske, ett mirakel kan jag inte vänta mig. Meen det ordnar sig. Jag behöver inte stressa, tackolov.

Min planering är sjuk, det finns lixsom inte bara en väg. Jag fungerar inte så.
Rätt drömmar och Timbuktu får mig att tänka extra mycket.
Det sjuka är att jag har skrivit ett seriöst inlägg, I'm proud. Eller förresten ta det inte för seriöst, ta det bara som att ni tar del av mina tankar och dom kan flyga iväg.

Nu, lunch med Emma. Livets kvinna.
HEJ!

Han är en vacker ängel nu.
Vila i frid.