♥

Jag erkänner, jag dör av avundsjuka! Insparken verkar underbar men det är ju också bara den jag vill uppleva just nu.. Den där avundsjukan kom när jag var ute och sprang med den fina schäfferhunden. (Jag fick ingen promenadkompis så jag tog löparskorna ännu en gång idag, tro det eller ej!) Sprang och sprang tills fötterna brann och det gjorde dom ganska tidigt men en liten löptur är bättre än ingen. Jag chockar mig själv som ens springer ska jag tala om för er. Det är dock större chans att jag gör det på kvällen än på dagen för jag är inte en människa man bör se springa! Jag har lixsom en sån färg i ansiktet som tomater har och låter som en halv ihjäl slagen hund när jag andas. Alltså, jag skrämmer iväg folk eller så ser dom mig och redo att springa fram för att ge mig första hjälpen! Tro inte att jag sitter och ljuger, jag tror inte ens jag överdriver denna gången..

Gjorde några misstag idag.. Hissåkande med en svettig Karo och en illaluktande hund i en kvadratmeter stor hiss med en man till 10:de våningen, vi var inte så populära men mitt fejk leende funkade gaaanska bra, (Jag hade inte hunnit få den där härliga färgen i ansiktet än!) han log tillbaka. Ett gott tecken när jag tänker efter, inget misstag. Vi går till första misstaget, jag var ute och sprang som jag sagt tidigare med denna kära hund men det visades att hon var rädd för overaller, särskilt färglada. Spring inte med en hund som är så rädd när det är inspark! Jag gjorde faktiskt bara ett misstag, det går bra nu..

Nu har jag suttit framför Freddes gitarr i över en timma. Jag har energi kvar efter två halvdana löpturer, 8 timmars jobb och gitarrspelande. Jag har kommit i en period med överskottsenergi, igen. Jag skrämmer mig själv, man kan också undra hur länge den håller denna gången, tills imon? Jag vet inte hur jag vill ha det för denna energin gör mig också lite rädd.. jag skrämmer ju fan mig själv, helvete.


Vi gillar faktiskt och pussas också, den tjejen kan!

Nu, Orange County.